Samlingen på skären

Båten ut till skären tar kortare tid än beslutet att åka. Klipporna når knappt över vattnet, mörka och hala och rinnande, och på dem låg gråsälarna i de former tunga djur får när de är färdiga med att simma. De gjorde ingenting. Det är precis vad ett viloskär är. Om en vecka eller två skulle säsongens första kutar komma, och då skulle klipporna låta helt annorlunda.

Polly valde en hanne nära kanten som verkade villig. "Hur många är ni i familjen?" frågade hon, vilket är en fråga som betyder något på ett pensionat och ingenting alls här ute. Han funderade på det som ett djur som räknar ut något det aldrig har behövt räkna ut. Alla på den här klippan, sa han till slut, och alla på nästa.

"Har du några bröder eller systrar?" Med största sannolikhet, sa han. Han hade inget sätt att veta vilka. På Orkneyöarna föds omkring tjugotvå tusen gråsälskutar om året, mer än var tionde gråsäl som lever. En säl som fötts på de här klipporna kan tillbringa året var som helst från Shetland till Irlands kust och sedan dyka upp igen, utan ceremonier, på samma sten som den föddes på.

Polly provade en fras högt. "Jag vill umgås med min familj idag." Det lät konstigt på en klippa där ingen ger sig av och ingen kommer med avsikt. Så hon provade en annan. "Även om vi bor långt ifrån varandra håller vi alltid kontakten med varandra." Hannen övervägde den längre. Den ligger närmare, sa han, om man tillåter att hålla kontakten kan betyda att komma tillbaka till samma klippa samma månad och inte säga någonting alls.