Europas två sista teträdgårdar

På en grön sluttning ovanför nordkusten löpte rader av klippta tebuskar nedför backen i långa, prydliga ränder mot havet, nästan så raka som om de dragits med linjal. Polly landade på en låg stenmur i kanten av plantagen och blickade ut över en av bara två platser på hela den europeiska kontinenten där te fortfarande odlas kommersiellt, och den enda som är öppen för besökare.

Plantagen startade artonhundraåttiotre, efter att en sjukdom slagit ut apelsinerna som tidigare varit öns viktigaste exportvara. På jakt efter något annat som den vulkaniska jorden kunde bära importerade en lokal odlare tebuskar tillsammans med engelska maskiner byggda för att bearbeta dem, och båda har varit i nästan oavbruten användning sedan dess, vilket med god marginal gör detta till Europas äldsta tegård i drift.

Inne i den låga fabriksbyggnaden rullar, sorterar och torkar järnmaskiner som är över hundra år gamla fortfarande bladen nästan precis som när de först kom hit med båt. Arbetarna plockar än i dag de nyaste skotten för hand längs terrasserna, eftersom de mjuka toppbladen ger det bästa teet, och ingenting här besprutas med bekämpningsmedel, en regel som odlarna hållit fast vid ända från början.

Polly gick längs en varm terrass och strök förbi rader av blanka gröna blad som doftade svagt av gräs och regn. Någonstans nedanför sluttningen hade fem generationer odlare hållit den här backen precis som den var tänkt att vara, en omsorgsfull skörd i taget.