Båten kommer in

Morgonbåten gled in förbi en låg udde och lade till i Stromness, där husen står med ryggen mot vattnet och gavlarna vända mot vinden. Polly klev ut på våta stenhällar och förstod vinden direkt. Det var ingen vindpust. Det var ett tillstånd. En collie satt längst ute på kajen och höll ögonen på tamparna. Polly gick fram till honom. "Kan du visa mig vägen?"

Han frågade vart hon ville, och hon erkände att hon inte visste än. Det är ett rimligt svar här. Öarna är närmare sjuttio till antalet, ett tjugotal av dem bebodda, och ingen av dem ligger långt från stranden. Här finns ingen skog, ingen läplantering, ingenting högre än en skorsten på en bondgård. "Kan du säga mig var jag kan ta bussen?" frågade hon, och han nickade mot en kur högst upp i backen.

Sedan begick hon misstaget som en fågel gör efter en sommar i storstäder. "Hur lång tid tar det att gå till centrum?" Collien såg utmed den enda stenlagda gatan som löper genom hela samhället, på sina ställen så smal att bilar fäller in backspeglarna. Elva minuter, sa han, om du stannar och tittar i skyltfönstren.

"Kan du säga om det händer något intressant idag?" Han tog frågan på allvar. Färjans tidtabell är de lokala nyheterna, sa han, och allt annat kommer med den. Det gick en båt ut till sälskären senare i veckan. Det fanns ett kapell byggt av fångar. Det fanns en by som låg under en sanddyn i fyra tusen år, tills en storm tog dynen med sig.