Dinner Buried at Dawn

Near a small lake ringed with steam, Polly found a row of large pots standing beside deep holes cut into the bare, blackened ground. A cook in a heavy apron worked down the line, lowering a sealed pot into each hole with a rope, and Polly settled on a nearby rail to watch, curious what could possibly be worth cooking in a hole in the ground.

Vid en liten sjö omgiven av ånga hittade Polly en rad stora grytor som stod bredvid djupa hål uppgrävda i den bara, svartbrända marken. En kock i tungt förkläde arbetade sig längs raden och firade ner en förseglad gryta i varje hål med ett rep, och Polly slog sig ner på ett räcke i närheten för att titta, nyfiken på vad som kunde vara värt att laga i ett hål i marken.

Each pot held layers of meat, sausage, cabbage, and root vegetables, sealed tight and lowered into earth heated from below to roughly the temperature of boiling water. No flame touches any of it. The heat comes entirely from the volcano beneath the whole valley, rising up through cracks that were dug out and marked with stone rings generations ago, long before anyone measured the temperature scientifically.

Varje gryta rymde lager av kött, korv, kål och rotfrukter, tätt förslutna och nedsänkta i jord som värms underifrån till ungefär samma temperatur som kokande vatten. Ingen låga rör vid något av det. Värmen kommer helt och hållet från vulkanen under hela dalen, och stiger upp genom sprickor som grävdes fram och märktes ut med stenringar för generationer sedan, långt innan någon mätte temperaturen vetenskapligt.

The cook explained, more with gestures than words, that the pots go in early and stay buried for six or seven hours while everyone goes off to visit the lake, the gardens, or the town, coming back only when it is time to dig dinner up again. It is, he seemed to say, the easiest meal on the island to start and by far the strangest kitchen to cook it in.

Kocken förklarade, mer med gester än med ord, att grytorna går ner tidigt och blir kvar i marken i sex eller sju timmar medan alla ger sig av för att besöka sjön, trädgårdarna eller staden, och kommer tillbaka först när det är dags att gräva upp middagen igen. Det är, verkade han säga, öns enklaste måltid att sätta igång och utan tvekan det märkligaste köket att laga den i.

When the first pot came up, steam poured out of it in a thick cloud, and the smell of slow-cooked meat and cabbage drifted across the whole clearing. Polly did not stay for the meal itself, but she watched the cook carry it away proudly, as if he, and not the mountain, had done all the work.

När den första grytan kom upp vällde ånga ur den i ett tjockt moln, och doften av långkokt kött och kål drev över hela gläntan. Polly stannade inte kvar för själva måltiden, men hon såg kocken bära bort den med stolthet, som om det var han och inte berget som gjort hela jobbet.