The Last Two Gardens in Europe

On a green hillside above the northern coast, rows of clipped tea bushes ran downhill in long, tidy stripes toward the sea, almost as neat as if they had been drawn with a ruler. Polly landed on a low stone wall at the edge of the plantation and looked out over one of only two places left on the entire European continent where tea is still grown commercially, and the only one open to visitors.

På en grön sluttning ovanför nordkusten löpte rader av klippta tebuskar nedför backen i långa, prydliga ränder mot havet, nästan så raka som om de dragits med linjal. Polly landade på en låg stenmur i kanten av plantagen och blickade ut över en av bara två platser på hela den europeiska kontinenten där te fortfarande odlas kommersiellt, och den enda som är öppen för besökare.

The plantation began in eighteen eighty-three, after a disease wiped out the oranges that used to be the island's main export. Looking for something else the volcanic soil could support, a local grower imported tea bushes along with English machinery built to process them, and both have stayed in near-continuous use ever since, making this the oldest working tea estate in Europe by a wide margin.

Plantagen startade artonhundraåttiotre, efter att en sjukdom slagit ut apelsinerna som tidigare varit öns viktigaste exportvara. På jakt efter något annat som den vulkaniska jorden kunde bära importerade en lokal odlare tebuskar tillsammans med engelska maskiner byggda för att bearbeta dem, och båda har varit i nästan oavbruten användning sedan dess, vilket med god marginal gör detta till Europas äldsta tegård i drift.

Inside the low factory building, iron machines more than a century old still roll, sort, and dry the leaves almost exactly as they did when they first arrived by ship. Workers still pick the newest growth by hand along the terraces, since the tender top leaves make the best tea, and nothing here is sprayed with pesticide or herbicide, a rule the growers have kept since the very beginning.

Inne i den låga fabriksbyggnaden rullar, sorterar och torkar järnmaskiner som är över hundra år gamla fortfarande bladen nästan precis som när de först kom hit med båt. Arbetarna plockar än i dag de nyaste skotten för hand längs terrasserna, eftersom de mjuka toppbladen ger det bästa teet, och ingenting här besprutas med bekämpningsmedel, en regel som odlarna hållit fast vid ända från början.

Polly walked along one warm terrace, brushing against rows of glossy green leaves that smelled faintly of grass and rain. Somewhere down the slope, five generations of growers had kept this hillside exactly as it was meant to be, one careful harvest at a time.

Polly gick längs en varm terrass och strök förbi rader av blanka gröna blad som doftade svagt av gräs och regn. Någonstans nedanför sluttningen hade fem generationer odlare hållit den här backen precis som den var tänkt att vara, en omsorgsfull skörd i taget.