Nittiodagarskornet

Baren i Kirkwall hade fem bord och en brasa. Dörren öppnade sig mot en gata av grå sten med katedralen högst upp. Polly tog bordet närmast värmen. "Kan jag få se menyn?" frågade hon. Kortet hade färre rätter än hon väntat sig, och fler av dem lokala.

"Skulle du kunna rekommendera en god rätt?" Ägaren var en häger. Hon rekommenderade genast en bannock. Bere är ett korn som odlats här i århundraden. Folk kallar det nittiodagarskornet, eftersom det mognar snabbt nog för en kort nordlig sommar. Malet till mjöl blir det en platt, mörk bannock.

"Har ni vegetariska alternativ?" frågade Polly. Hägern pekade på samma rad på kortet. Bannock, smör och crowdie, den mjuka osten som gårdarna alltid har gjort. Samma säd går också till destilleriet under tornet, som varit i drift sedan sjuttonhundranittioåtta.

"Kan vi få notan, tack?" sa Polly när tallriken var tom. Hägern tog god tid på sig att komma med den, vilket är en komplimang. Utanför hade vinden lagt sig till det som öarna kallar vindstilla. Polly gick uppför den grå gatan mot den röda katedralen.