Byn under stormen

Polly hade ett enda ställe nedskrivet och ingen aning om var det låg. "Kan du säga hur jag tar mig dit?" frågade hon tackan vid frukosten. Följ kustvägen västerut, sa tackan, tills landet slutar låtsas att det har kullar. Bay of Skaill är en lång båge av ljus sand med en grön avsats bakom sig, och det är på avsatsen byn ligger, till hälften nedsänkt i marken med taken öppna mot himlen.

En strandskata arbetade på platsen den morgonen, och strandskator hörs även i hårt väder. Polly sa: "Jag skulle vilja veta historien bakom just det här monumentet." Här bodde människor för ungefär fem tusen år sedan, berättade han. De brukade den här kusten före Stonehenge och före Cheopspyramiden. Sedan kom sanden över dem och blev kvar i runt fyra tusen år, tills en storm vintern artonhundrafemtio blåste bort dynen.

Vinden tog hälften av det, så Polly bad om det en gång till. "Skulle du kunna upprepa det för mig?" Andra gången kom detaljen som betyder något. Varje hus rymmer samma möbler i samma ordning: en härd i mitten, inbyggda sängar på var sida, och mot bortre väggen ett stenskåp vänt mot dörren. Det är av sten eftersom det inte fanns något trä.

"Kan du säga om museet är öppet imorgon?" frågade Polly, som redan visste att hon skulle komma tillbaka. Hon stod en stund vid kanten av ett öppet hus och såg in i ett rum inrett så som vem som helst inreder ett rum, med de fina sakerna där en besökare ser dem först.