En krater, två färger

Från hög höjd över inlandet såg Polly ner i en enda väldig krater, mer än tjugotvåtusen år gammal och vid nog att rymma en liten stad, två sjöar och flera gårdar innanför sin kant. En smal landremsa korsade mitten, och på var sida om den hade vattnet helt olika färg, den ena sjön djupblå, den andra klart grön, som om någon hällt två olika hav i samma skål.

De två sjöarna är egentligen inte skilda åt. En smal kanal under landremsan förbinder dem, så vattnet är en enda kropp. Det som skiljer är allt runt omkring. Den blå sjön är djupare och speglar helt enkelt den öppna himlen, medan den gröna sjön ligger närmare växttäckta sluttningar och små alger, som båda i stället färgar dess vatten djupt grönt.

Polly flög lågt längs landremsan som delar färgerna, nära nog att se fiskebåtar vila vid den ena stranden och betande kor på de låga kullarna ovanför den andra. Tjock dimma rullade in från havet och lade sig innanför kraterkanten, och dolde först den gröna sjön, sedan den blå, tills bara bron mellan dem syntes.

Hon slog sig ner på den gamla stenmuren vid en utsiktsplats och väntade på att dimman skulle lätta igen, utan någon som helst brådska. När den till sist tunnades ut dök båda sjöarna upp på en gång, blå och grön, precis där hon hade lämnat dem.