Byggt av det de hade

Kapellet på Lamb Holm är två militärbaracker satta gavel mot gavel, vilket är det första alla lägger märke till och det sista någon minns. En vaktmästare låste upp när Polly kom, en man utan brådska och med en nyckelknippa i handen. "Vad jobbar du med?" frågade hon, och han sa att han öppnade dörrarna på morgonen, stängde dem på kvällen och målade om det som den salta luften tog bort däremellan.

Inuti försvinner barackerna. Italienska krigsfångar fördes hit på nittonhundrafyrtiotalet för att arbeta på vallarna mot havet, och de bad om någonstans att hålla gudstjänst. Vad de fick var korrugerad plåt. Vad de gjorde av den var ett välvt tak, ett kor i sten, ett galler i smidesjärn och en målad altartavla, och en av dem, en målare vid namn Domenico Chiocchetti, ledde arbetet.

"Vad behöver ni för att bli klara med arbetet?" var frågan lägret måste svara på. De bad om cement, och de fick cement. Allt annat kom ur det som lägret slängde. Gallret är skrotjärn, bearbetat kallt. Ljushållarna är konservburkar. Korets sten är gipsskiva, målad så noggrant att man måste luta sig in innan den erkänner vad den är.

Vaktmästaren hade lämnat ett litet handverktyg i fönsterkarmen. "Skulle du kunna visa mig hur man använder det här verktyget?" frågade Polly, och det gjorde han, och förklaringen gick henne förbi första gången. "Skulle du kunna förklara det igen?" Det gjorde han också. Sedan gick han tillbaka till färgen, och Polly såg upp mot ett tak som är platt plåt som låtsas vara en valvbåge, och som håller skenet uppe från varje plats i rummet.