Samlingen på skären

Båten ut till skären tar kortare tid än beslutet att åka. Klipporna når knappt över vattnet. Gråsälar låg överallt på dem, i de former tunga djur får när de har simmat färdigt. De gjorde ingenting. Det är precis vad ett viloskär är. Om en vecka eller två skulle de första kutarna komma.

Polly valde en hanne nära kanten. "Hur många är ni i familjen?" frågade hon. Det är en fråga som betyder något på ett pensionat och ingenting här ute. Han funderade långsamt. Alla på den här klippan, sa han till slut, och alla på nästa.

"Har du några bröder eller systrar?" Med största sannolikhet, sa han. Han hade inget sätt att veta vilka. På Orkneyöarna föds ungefär tjugotvå tusen gråsälskutar om året. Det är mer än var tionde gråsäl som lever.

Polly provade en fras. "Jag vill umgås med min familj idag." Det lät konstigt här. Så hon provade en annan. "Även om vi bor långt ifrån varandra håller vi alltid kontakten med varandra." Den ligger närmare, sa hannen, om att hålla kontakten kan betyda att komma tillbaka och inte säga något.