The Circle and the Morning Boat

The Ring of Brodgar sits on a narrow neck of land between two lochs, which is the only reason it feels high. The stones stand in a circle about one hundred and four metres across, cut off from the moor by a ditch hacked into solid rock. It was raised between four and four and a half thousand years ago, and it is part of a world heritage site.

Ring of Brodgar ligger på en smal landtunga mellan två sjöar, vilket är hela skälet till att platsen känns hög. Stenarna står i en cirkel som mäter ungefär hundrafyra meter tvärs över, avskuren från heden av ett dike som huggits ner i berget. Den restes för mellan fyra tusen och fyra tusen fem hundra år sedan, och den är en del av ett världsarv.

There were around sixty stones once. Thirty-six are standing now, and the gaps are as much of the shape as the stones are. Polly walked the ring the long way, on the outside, with heather to her knees and the light going flat and wide across the water on both sides. Nothing about it is arranged for a visitor. It was arranged for something else, and whatever that was is not recorded anywhere.

En gång fanns det omkring sextio stenar. Trettiosex står kvar idag, och luckorna hör lika mycket till formen som stenarna gör. Polly gick runt ringen den långa vägen, på utsidan, med ljung upp till knäna och ljuset som lade sig flackt och brett över vattnet på båda sidor. Ingenting i den är ordnat för en besökare. Den ordnades för något annat, och vad det var finns inte nedtecknat någonstans.

Then the ordinary business of leaving. Back at the harbour office there was a shag behind a counter and a printed sheet on the wall. "What time does the ferry leave?" Polly asked. "How much does this cost?" She looked at the sheet with him while he found the line. "I would like to buy a ticket, please."

Sedan kom det vanliga bestyret att resa. Tillbaka på hamnkontoret satt en toppskarv bakom en disk, och på väggen hängde ett utskrivet blad. "Vilken tid går färjan?" frågade Polly. "Hur mycket kostar det här?" Hon läste bladet tillsammans med honom medan han letade upp raden. "Jag skulle vilja köpa en biljett, tack."

"How long does the crossing take?" she asked last, and put the ticket away. In the morning the boat pulled out past the same low headland it had come in by, and the islands went down behind it in the order she had learned them: a town on one street, a bay with a village in it, a chapel made of huts, a rock full of seals, and inland, out of sight from the water, a circle with most of its stones still up.

"Hur lång tid tar överfarten?" frågade hon sist, och stoppade undan biljetten. På morgonen gick båten ut förbi samma låga udde som den hade kommit in vid, och öarna sjönk undan bakom den i den ordning hon hade lärt sig dem: en stad på en enda gata, en vik med en by i, ett kapell av baracker, en klippa full av sälar, och inåt land, utom synhåll från vattnet, en cirkel med de flesta av sina stenar kvar.