Dimman sluter sig bakom henne

På sin sista eftermiddag flög Polly högt över kusten igen. Under henne låg tefälten, kratern med sina två sjöar och den tysta skogen där priolon fortfarande lever. Därifrån uppe såg ön ut som det den är: en kedja av gamla vulkaner, fortfarande långsamt svalnande till grönska.

Fiskebåtar var på väg tillbaka till hamnen och lämnade tunna vita spår på det mörknande havet. Lampor tändes en efter en längs kustvägen. Doften av rök drev upp från stranden.

Dimma rullade in från havet, precis som den gjort hela veckan. Den täckte kratern, sedan tefälten, sedan hamnen, och dolde ön långsamt. Polly hade sett den göra så förut.

Hon flög ut över öppet vatten medan det sista ljuset falnade. Bakom henne fortsatte ön att laga sin middag under marken, att odla sitt te blad för blad, och att hålla en liten grå fågel trygg i sin skog.