Nio öar, tre plattor

Polly flög lågt över svart vulkanisk sten, där gröna ängar gick ända ut till klippkanten och dimman gled över runda kullar inåt land. Detta var São Miguel, den största av Azorernas nio öar, ensam i Nordatlanten. Salt luft blandades med våt jord och nyklippt gräs.

Ön finns till på grund av en spricka djupt under havsbotten, där tre stora plattor långsamt maler mot varandra. Nordamerika drar åt ett håll, Europa åt ett annat, och Afrika trycker på söderifrån. Värmen stiger upp genom sprickorna där de möts. Varje ö här byggdes av eld och svalnande sten.

Nästan varje åker på São Miguel kantas av en häck med hortensior, blå, violetta och ibland ljust rosa, så täta att de ser målade ut i landskapet. Bönderna tog hit plantorna från Asien under artonhundratalet, bara för att markera åkergränser. Den vulkaniska jorden, rik på mineraler, gör kronbladen ännu djupare blå.

Längre in i landet veckade sig gröna kullar kring tysta sänkor som Polly inte kunde se från kusten. Ånga steg svagt någonstans där inne, tunna vita trådar mot den grå himlen, och hon vände mot höglandet.