The Boat Comes In

The morning boat tied up at Stromness. The houses stand with their backs to the water. Polly stepped onto wet flagstones and understood the wind. It was not a gust. It was a condition. A collie sat at the end of the pier. Polly went over to him. "Can you show me the way?"

Morgonbåten lade till i Stromness. Husen står med ryggen mot vattnet. Polly klev ut på våta stenhällar och förstod vinden. Det var ingen vindpust. Det var ett tillstånd. En collie satt längst ute på kajen. Polly gick fram till honom. "Kan du visa mig vägen?"

He asked where she wanted to go. She did not know yet. There are close to seventy islands, and about twenty have people on them. There is no forest and nothing tall for miles. "Could you tell me where I can catch a bus?" she asked. He tipped his head toward a shelter up the slope.

Han frågade vart hon ville åka. Hon visste inte än. Det finns nästan sjuttio öar, och ett tjugotal av dem är bebodda. Det finns ingen skog och ingenting högt på flera mil. "Kan du säga mig var jag kan ta bussen?" frågade hon. Han nickade mot en kur uppe i backen.

Then she asked a city question. "How long does it take to walk to the city center?" The collie looked along the one street that runs the length of the town. Eleven minutes, he said, if you stop at the windows.

Sedan ställde hon en storstadsfråga. "Hur lång tid tar det att gå till centrum?" Collien såg utmed den enda gatan som löper genom hela samhället. Elva minuter, sa han, om du stannar vid skyltfönstren.

"Can you tell me if there are any interesting events today?" The ferry timetable is the local news, he said. There was a boat to the seal rocks. There was a chapel built by prisoners. There was a village that lay under sand for four thousand years.

"Kan du säga om det händer något intressant idag?" Färjans tidtabell är de lokala nyheterna, sa han. Det gick en båt ut till sälklipporna. Det fanns ett kapell byggt av fångar. Det fanns en by som låg under sand i fyra tusen år.