Tillbaka uppför

Längst ner finns inget annat att göra än att vända och klättra upp igen. Vägen upp går långsammare än vägen ner och tar betydligt mer av henne än hon hade väntat sig, och hon stannar två gånger och låtsas båda gångerna att hon stannar för att titta på utsikten.

At the bottom there is nothing to do but turn around and climb back up. Going up is slower than coming down and takes rather more of her than she expected, and she stops twice, and pretends both times that she is stopping to look at the view.

På ett av de våta nedre stegen sitter en skålsnäcka i en grund grop i stenen. Gropen har exakt samma form som dess skal, eftersom den har återvänt till samma ställe i åratal och nött sig en sits där. Den ger sig ut om natten för att äta, vandrar några steg i mörkret och hittar varje morgon hem till en grop som passar den och ingen annan.

On one of the wet lower steps there is a limpet, sitting in a shallow dip in the stone. The dip is the exact shape of its shell, because it has been coming back to that same spot for years and grinding itself a seat there. It goes out at night to eat, wanders a few steps in the dark, and every morning finds its way home to a hole that fits it and nothing else.

Väl uppe har ljuset vandrat så pass att öarna ute i sundet syns. De är en annan värld. Där den här klippan är blek kalksten full av hål och grottor, är de öarna rosa granit, uppstaplad i väldiga släta block som något en jätte har lämnat efter sig, och där ute lever ödlor i antal man knappt skulle tro.

From the top, the light has come round enough to show the islands out in the strait. They are a different world. Where this cliff is pale limestone full of holes and caves, those islands are pink granite, piled up in huge smooth boulders like something left behind by a giant, and lizards live out there in numbers you would not believe.

Polly sitter på vallmuren med vinden som stiger upp över kanten och ser ner i skåran i berget en sista gång. Nästan tvåhundra handhuggna steg, som leder ner genom en klippa till en kopp kallt vatten. Hon ger sig av norrut längs kusten med solen till vänster.

Polly sits on the rampart with the wind coming up over the edge and looks down at the slot in the rock one more time. Nearly two hundred steps, hand cut, going down through a cliff to a cup of cold water. She sets off north along the coast with the sun on her left.