The park next to my house

I live in an old tree, next to the park. It is a small park and it is not famous, but I know it very well because I go every day.

Jag bor i ett gammalt träd, bredvid parken. Det är en liten park och den är inte känd, men jag känner den mycket väl för jag går dit varje dag.

In the morning, when the rain stops, I climb down from the tree to look for food. I spend a while watching the ones who pass along the path. There are always pigeons near the benches, waiting for a bit of bread.

På morgonen, när regnet slutar, klättrar jag ner från trädet för att leta efter mat. Jag tittar en stund på dem som går förbi på stigen. Det finns alltid duvor nära bänkarna, som väntar på lite bröd.

Mr. Badger arrives at ten, always at the same time. He brings bread for the pigeons and they surround him at once. I have a lot of fun watching how they fight over the biggest crumbs.

Herr Grävling kommer klockan tio, alltid på samma tid. Han tar med bröd till duvorna och de omringar honom genast. Jag har jättekul av att titta på hur de slåss om de största smulorna.

On Saturdays the park changes. The families arrive and the little ones play hide and seek among the trees. They hide very badly: they laugh the whole time, and that is why I always know where they are. Their parents keep themselves busy talking on the benches and do not look at the clock.

På lördagar förändras parken. Familjerna kommer och de små leker kurragömma bland träden. De gömmer sig väldigt dåligt: de skrattar hela tiden, och det är därför jag alltid vet var de är. Föräldrarna håller sig sysselsatta med att prata på bänkarna och tittar inte på klockan.

When the afternoon ends, everyone goes home and the park falls silent. Then I climb down again and walk beside the water, without hurrying. I enjoy it more now than in the morning, because the park is only mine.

När eftermiddagen tar slut går alla hem och parken blir tyst. Då klättrar jag ner igen och går längs vattnet, utan att skynda mig. Jag njuter av det mer nu än på morgonen, för då är parken bara min.

I do not need to go far. My park is next to my house, and for me that is enough.

Jag behöver inte gå långt. Min park ligger bredvid mitt hus, och för mig är det tillräckligt.