The Internet Is Underwater

The internet lives underwater. Send this to anyone who still says everything is in the cloud. Nearly every message that crosses an ocean does not fly anywhere. It travels along cables lying on the sea floor, in the cold and the dark, beside fish and crabs.

Internet bor under vattnet. Skicka det här till alla som fortfarande säger att allt ligger i molnet. Nästan varje meddelande som korsar ett hav flyger ingenstans. Det färdas längs kablar som ligger på havsbotten, i kylan och mörkret, bredvid fiskar och krabbor.

The cables are thinner than people expect. Far out in deep water, where almost nothing can reach them, some are no thicker than a garden hose. Inside are hairs of glass, and light runs along that glass carrying photos, calls, films and every word you send to another continent.

Kablarna är tunnare än folk tror. Långt ute på djupt vatten, där nästan inget kan nå dem, är vissa inte tjockare än en trädgårdsslang. Inuti finns hårtunna glastrådar, och ljus rör sig längs det glaset och bär foton, samtal, filmer och varje ord du skickar till en annan kontinent.

Things break them. Not sharks, although a shark did chew one once and the story has never died. Mostly it is fishing gear and heavy anchors dragging along the bottom. It happens more than a hundred times a year, somewhere in the world. Then a ship sails out, finds the broken line, lifts it up from the sea floor, joins the glass back together and lowers it down again. The cloud, it turns out, gets seasick.

Saker går sönder dem. Inte hajar, även om en haj faktiskt tuggade på en en gång och historien har aldrig dött. Oftast är det fiskeredskap och tunga ankare som släpar längs botten. Det händer mer än hundra gånger om året, någonstans i världen. Då seglar ett fartyg ut, hittar den avbrutna linjen, lyfter upp den från havsbotten, fogar samman glaset igen och sänker ner den på nytt. Molnet blir alltså sjösjukt, visar det sig.