The Tennis Match That Took Three Days

At Wimbledon in 2010, two players walked onto Court 18 for a first-round match. Nobody expected anything special. John Isner was an American, tall, with a powerful serve. Nicolas Mahut was French, lower-ranked, and not famous outside of tennis. Their match was scheduled for one afternoon.

På Wimbledon 2010 gick två spelare ut på bana 18 för en första omgångens match. Ingen väntade sig något speciellt. John Isner var amerikan, lång, med en kraftfull serve. Nicolas Mahut var fransman, lägre rankad, och inte känd utanför tennisvärlden. Deras match var planerad för en eftermiddag.

It did not end that afternoon. It did not end the next day either.

Den slutade inte den eftermiddagen. Den slutade inte nästa dag heller.

The two players began their match on Tuesday, June 22. Neither of them could break the other one's serve. They played through three sets, then four. By evening, with the score at two sets all, the umpire stopped the match because of fading light. They would have to finish tomorrow.

De två spelarna började sin match på tisdag den 22 juni. Ingen av dem kunde bryta den andres serve. De spelade genom tre set, sedan fyra. På kvällen, med ställningen två set var, stoppade domaren matchen på grund av det svaga ljuset. De skulle behöva avsluta imorgon.

On Wednesday, they came back. They played the fifth set, which has no tiebreak at Wimbledon. They would have to win it by two games. The score climbed: 10-10, 20-20, 30-30. Mahut held his serve. Isner held his. Eventually it reached 59-59. The crowd watched, silent, almost embarrassed. The match had to be stopped again. Light, once more.

På onsdag kom de tillbaka. De spelade det femte setet, som inte har tiebreak på Wimbledon. De skulle behöva vinna med två games. Ställningen klättrade: 10-10, 20-20, 30-30. Mahut höll sin serve. Isner höll sin. Till slut nådde den 59-59. Publiken tittade på, tysta, nästan generade. Matchen måste stoppas igen. Ljuset, än en gång.

On Thursday, after over ten hours on the court, John Isner finally broke the serve of his exhausted opponent. The final score in the fifth set was 70-68. The entire match lasted 11 hours and 5 minutes. Mahut hit 103 aces and still lost.

På torsdag, efter över tio timmar på banan, bröt John Isner äntligen sin uttröttade motståndares serve. Slutresultatet i det femte setet var 70-68. Hela matchen varade 11 timmar och 5 minuter. Mahut slog 103 ess och förlorade ändå.

When it was over, neither player could speak well to the cameras. Both were given small medals to mark what had happened. The court itself got a small plaque added to it. Years later, it is still the longest tennis match ever played, and most people in tennis believe it will never be beaten.

När det var över kunde ingen av spelarna tala ordentligt till kamerorna. Båda fick små medaljer för att markera vad som hade hänt. Själva banan fick en liten plakett. År senare är det fortfarande den längsta tennismatchen som någonsin spelats, och de flesta inom tennis tror att den aldrig kommer att slås.