Polly Orders a Coffee

The rain decided for Polly. It started halfway across the square, and the nearest door was a corner cafe with fogged windows and a striped awning dripping in slow drops. "Hello, good afternoon!" A badger in a bow tie looked up from the coffee machine as if visitors on rainy days were his favorite kind.

Regnet bestämde åt Polly. Det började mitt på torget, och närmaste dörr tillhörde ett hörnkafé med immiga fönster och en randig markis som droppade långsamt. ”Hej, god eftermiddag!” En grävling med fluga tittade upp från kaffemaskinen som om besök på regniga dagar var hans favoritsort.

"A coffee with milk, please. Not too hot, if possible." The badger nodded like someone taking the request very seriously, then slid a glass case forward without a word. Inside, golden and sugared, waited the famous ones. "Do you have churros? Everyone talks about them." He pretended to be offended that the question was even necessary. "For here, please. I want to sit by the window for a while."

”En kaffe med mjölk, tack. Inte för varm, om det går.” Grävlingen nickade som någon som tar beställningen på största allvar, och sköt sedan fram en monter utan ett ord. Där inne väntade de, gyllene och sockrade, de berömda. ”Har ni churros? Alla pratar om dem.” Han låtsades bli förolämpad över att frågan över huvud taget behövdes. ”Jag tar den här, tack. Jag vill sitta en stund vid fönstret.”

The window seat came with the sound of rain and a view of umbrellas hurrying past. Polly dipped, tasted, and understood the entire neighborhood a little better. "The check, please. How much do I owe you?" The number was small; the discovery was not. "How delicious! I am definitely coming back tomorrow." The badger just polished a cup and smiled, because he had heard that before, and it was always true.

Fönsterbordet kom med ljudet av regn och en parad av brådskande paraplyer. Polly doppade, smakade och förstod hela kvarteret lite bättre. ”Notan, tack. Hur mycket blir jag skyldig?” Summan var liten; upptäckten var det inte. ”Vad gott! I morgon kommer jag tillbaka, helt säkert.” Grävlingen putsade bara en kopp och log, för det hade han hört förut, och det var alltid sant.