The Earth Breathes

Polly woke to a smell like breakfast eggs, though there was no kitchen for many kilometres. The smell was sulphur, and it rose from a field of bubbling pools and hissing cracks in the ground. Pale blue water simmered in stone bowls, far too hot to touch. Polly walked carefully between them on her thin legs, her blue-teal wings folded tight and her round black-rim glasses already misting in the steam.

Polly vaknade till en lukt som påminde om frukostägg, trots att det inte fanns något kök inom flera kilometer. Lukten var svavel, och den steg upp från ett fält av bubblande pooler och pysande sprickor i marken. Ljusblått vatten sjöd i stenkar, alldeles för hett att röra vid. Polly gick försiktigt mellan dem på sina smala ben, med sina blågröna vingar tätt hopvikta och de runda glasögonen med svarta bågar redan immiga av ångan.

In the middle of the field stood a geyser that performs all day. Every few minutes the water swelled into a smooth blue dome, held its breath, and then burst upward in a tall white column with a deep thud. Polly learned the secret quickly. Water sinks down through the rock until it touches stone heated by the fire below, grows hotter than boiling, and finally flashes into steam that throws everything above it into the sky. She timed it, flew up through the warm spray, and came down laughing.

Mitt på fältet stod en gejser som uppträdde hela dagen. Varje några minuter svällde vattnet upp till en jämn blå kupol, höll andan, och sedan bröt det uppåt i en hög vit kolonn med ett djupt dån. Polly lärde sig snabbt hemligheten. Vatten sjunker ner genom berget tills det når sten som värmts av elden därunder, blir hetare än kokpunkten, och till slut förvandlas till ånga som kastar allt ovanför sig upp i himlen. Hon tajmade det, flög upp genom den varma duschen, och kom ner skrattande.

The people here have made friends with all this heat. In most of the towns, the hot water that warms the houses comes straight out of the ground, not from any furnace. Greenhouses heated by the earth grow tomatoes, cucumbers, even bananas, in a country that almost touches the frozen north. Very little is wasted, and the planet does most of the work.

Människorna här har blivit vänner med all denna värme. I de flesta städerna kommer det heta vattnet som värmer husen direkt ur marken, inte från någon panna. Växthus uppvärmda av jorden odlar tomater, gurkor, till och med bananer, i ett land som nästan nuddar det frusna norr. Väldigt lite går till spillo, och planeten gör det mesta av arbetet.

By evening Polly found a quiet stream where hot water from the hills met cold water from the snow, mixing to something perfect and warm. She floated on her back, steam curling around her, and watched the first faint stars appear. The earth hummed gently beneath her, never quite still.

På kvällen hittade Polly en stilla bäck där varmt vatten från bergen mötte kallt vatten från snön, och blandades till något perfekt och varmt. Hon flöt på rygg, ångan ringlade runt henne, och såg de första svaga stjärnorna dyka upp. Jorden sjöng mjukt under henne, aldrig riktigt stilla.