Leaving the Valley

Tomas was on duty again. He found Polly at the visitor centre kiosk just after sunrise. He had a fresh Thermos of coffee. He set it on a bench and sat down.

Tomas hade tjänstgöring igen. Han hittade Polly vid besökscentrets kiosk strax efter soluppgången. Han hade en ny termos med kaffe. Han ställde den på en bänk och satte sig ner.

They did not say much for a while. Polly preened her feathers. The morning smelled of the river.

De sa inte mycket på ett tag. Polly putsade sina fjädrar. Morgonen doftade av floden.

"I imagine you're moving on," Tomas said.

"Jag antar att du ska vidare," sa Tomas.

Polly tilted her head.

Polly lutade huvudet på sned.

He told her about the rest of the park. The high country off Tioga Road. Hetch Hetchy, the other valley to the north, dammed long ago but still beautiful. The grove of redwoods up in Tuolumne Meadows. He spoke of these places with quiet pride.

Han berättade för henne om resten av parken. Höglandet vid Tioga Road. Hetch Hetchy, den andra dalen i norr, dämningen gjordes för länge sedan men den är fortfarande vacker. Redwoodträden uppe i Tuolumne Meadows. Han talade om dessa platser med tyst stolthet.

"This place doesn't show you everything, even if you live here," he said. "You catch pieces. People come for three days and think they saw it. They saw a postcard." He sipped his coffee. "Better to see one piece all the way through. The peregrines? Fourteen years and I still don't know what they're going to do tomorrow."

"Den här platsen visar dig inte allt, även om du bor här," sa han. "Du fångar bitar. Folk kommer i tre dagar och tror att de sett allt. De såg ett vykort." Han tog en klunk kaffe. "Bättre att se en bit hela vägen. Pilgrimsfalkarna? Fjorton år och jag vet fortfarande inte vad de ska göra imorgon."

Polly thought about her dives off the El Capitan ledge. She had not landed cleanly once. She had also gotten less bad each time. She thought she could keep getting less bad for a lifetime.

Polly tänkte på sina dyk från El Capitan-kanten. Hon hade inte landat rent en enda gång. Hon hade också blivit mindre dålig varje gång. Hon tänkte att hon kunde fortsätta bli mindre dålig hela livet.

A shuttle bus pulled in. The same green bus. The same driver. "Off you go," Tomas said. He stood up.

En skyttelbuss körde in. Samma gröna buss. Samma förare. "Dags att ge sig av," sa Tomas. Han reste sig.

Polly stretched her blue-teal wings. She lifted off from the bench, circled once over the visitor centre, and climbed. The valley dropped away. El Capitan stood on the left. Half Dome on the right.

Polly sträckte ut sina blå-teal vingar. Hon lyfte från bänken, cirklade en gång över besökscentret och steg. Dalen föll bort. El Capitan stod till vänster. Half Dome till höger.

At the rim, she banked west. Below her, a peregrine was hunting a small flock of swifts along the cliff face. She watched it for half a minute. Then she found the wind she wanted and let it carry her out of the park.

Vid kanten svängde hon västerut. Nedanför jagade en pilgrimsfalk en liten flock tornseglare längs klippväggen. Hon tittade på den i en halv minut. Sedan hittade hon vinden hon ville ha och lät den bära henne ut ur parken.