The Diving Falcon

Polly thought about the peregrine for two days. She wanted to feel the shape of its dive.

Polly tänkte på pilgrimsfalken i två dagar. Hon ville känna formen av dess dykning.

On the third morning, before the visitor lots filled, she went to El Capitan. She found a peregrine on a high ledge. It was a male, smaller than the female she had seen with Tomas. Slate-grey back, white barred chest. It was eating something.

På den tredje morgonen, innan besöksparkeringen fylldes, gick hon till El Capitan. Hon hittade en pilgrimsfalk på en hög avsats. Det var en hane, mindre än honan hon hade sett med Tomas. Skiffergrå rygg, vitstreckat bröst. Den åt något.

She perched on a manzanita branch fifty metres away and waited.

Hon satte sig på en manzanitgren femtio meter bort och väntade.

The peregrine finished its meal. It wiped its beak on the rock and looked at her. Then it stepped off the ledge.

Pilgrimsfalken avslutade sin måltid. Den torkade näbben mot klippan och tittade på henne. Sedan klev den av avsatsen.

It did not flap. It folded its wings against its body, like a leaf pulled into a stem, and dropped. It accelerated. It went past the middle of the cliff face in two seconds. Then it pulled its wings out, banked, and was gone behind a buttress.

Den flaxade inte. Den vek sina vingar mot kroppen, som ett blad som dras in i en stjälk, och föll. Den accelererade. Den passerade mitten av klippväggen på två sekunder. Sedan vecklade den ut sina vingar, svängde, och försvann bakom en klippkant.

A peregrine falcon in a dive can reach 380 kilometres an hour. That is the fastest movement of any animal on Earth. To dive that fast without injury, peregrines have a third eyelid that closes over the eye to keep the wind out. They have small cones in their nostrils that slow the air entering their lungs.

En pilgrimsfalk i dykning kan nå 380 kilometer i timmen. Det är den snabbaste rörelsen av något djur på jorden. För att dyka så snabbt utan att skada sig har pilgrimsfalkar ett tredje ögonlock som stänger över ögat för att hålla vinden ute. De har små kottar i näsborrarna som bromsar luften som kommer in i lungorna.

Polly was not built for that dive. She knew this. But the curiosity was bigger than the knowing.

Polly var inte byggd för det dyket. Hon visste det. Men nyfikenheten var större än vetskapen.

She flew up to the ledge and looked down. The drop was nearly vertical. She folded her wings against her green body. She tilted forward. She fell.

Hon flög upp till avsatsen och tittade ner. Fallet var nästan lodrätt. Hon vek sina vingar mot sin gröna kropp. Hon lutade sig framåt. Hon föll.

It was not a peregrine dive. It was a parrot in too much hurry. She wobbled. The wind got under one wing. She corrected, lost the line, corrected again. Twenty metres in, she opened her wings and pulled out in a loose, embarrassed arc.

Det var inte ett pilgrimsfalkdyk. Det var en papegoja i för mycket brådska. Hon vinglade. Vinden kom under ena vingen. Hon rättade till, tappade linjen, rättade till igen. Tjugo meter in öppnade hon sina vingar och drog ut i en lös, generad båge.

She tried again, smaller, from a lower perch. Then again, lower still. By noon, she had made eight short dives. None were peregrine dives. All were a little better than the last.

Hon försökte igen, mindre, från en lägre avsats. Sedan igen, ännu lägre. Vid middagstid hade hon gjort åtta korta dyk. Inget var pilgrimsfalkdyk. Alla var lite bättre än det förra.